Fråga doktorn om IBS

Varför får man IBS?

Man har inte helt kunnat redogöra för de bakomliggande mekanismerna vid uppkomsten av IBS. Man vet däremot en hel del om tillståndet, bl a att livskvalitén påverkas, att sjukdomen är godartat och att prognosen på sikt är bra. Forskningen fokuserar på bakomliggande faktorer, på sjukdomsmekanismer och faktorer som påverkar själva sjukdomsbilden. Mycket forskningsresurser läggs bl a på tarmens lokala nervsystem och kopplingen till hjärnan, rubbningar i tarmfloran, tarmbarriärens funktion och upplevelse av smärta.

Hur sätter man en IBS-diagnos?

Det är viktigt att lyssna på patientens beskrivning av symptomen, avföringsvanor, förekomst av buksmärtor och om det förekommer några sk alarmsymptom (symtom som  kan tyda på allvarlig bakomliggande sjukdom). Symtomen är dock ofta inte så bra på att visa på exakt diagnos. Därför är det viktigt med en basutredning. Ofta börjar man med en utredning för att kunna utesluta det vi kallar för ”organisk” bakomliggande orsak (t ex tarminfektion eller – inflammation, gallsten, laktos- eller glutenintolerans och flera andra diagnoser). Basutredningen innehåller oftast blod- och ibland avföringsprover. Exempel på blodprover som kan tas är blodvärde (Hb), leverprover, glutenantikroppar och prov för inflammatorisk aktivitet. I vissa fall kompletterar man även utredningen med sköldkörtelprover och mer specifika blod- och avföringstester. Om man inte hittar en organisk bakomliggande orsak till besvären har patienten det vi kallar för ”funktionella” mag-tarm besvär varav IBS är en av diagnoserna. Ibland uppfattas IBS som en ”slaskdiagnos”, men det är således bättre att se IBS och andra funktionella mag-tarmsjukdomar som en uteslutningsdiagnos.

Måste man göra en gastro- eller koloskopi?

Vid många lösa avföringar eller andra symtom som kan indikera annan sjukdom än funktionella kan läkaren komplettera utredningen med en gastro- eller koloskopi, alltså en kameraundersökning av matstrupen, magsäcken och början av tunntarmen eller av tjocktarmen.

Varför känner många med IBS att de inte får hjälp inom vården?

Vi vet att patienter med IBS och andra funktionella mag-tarmbesvär inte alltid får den uppmärksamhet de förtjänar vilket resulterar i att de ofta ”snurrar runt” i vården och kan träffa flera läkare och göra många olika undersökningar – mer eller mindre motiverade. Då är det viktigt att ge patienterna tid, lyssna och förstå oron. Patienterna måste känna sig trygga i omhändertagandet och ges tid för grundläggande information. Det sker inte alltid eftersom intresset för, och ibland också kunskapen om, funktionella tarmsjukdomar är bristfällig i delar av läkarkåren. Även om sjukdomen inte är av organisk art kan livskvaliteten påverkas mycket negativt för patienter med denna diagnos Efter normal basutredning bör man således se till att patienten förstår innebörden av att sjukdomen inte är av organisk art och att patienten känner sig trygg med både utredning, bedömning och behandling.

Vilken är din viktigaste roll som läkare?

Min erfarenhet är att förhållningssättet till patienterna är en viktig grundpelare i behandlingen. Det är viktigt att vara engagerad i patienten, låta hen få berätta om sina besvär och känna sig hörd och sedd av mig som läkare. Om man inte känner sig lyssnad på som patient gäller det att hitta en läkare som man får förtroende för – och det behöver inte vara en specialist.

Vilken behandling finns idag mot IBS?

Min strategi vid handläggning och behandling av patienter med IBS är att ge patienterna så mycket verktyg som möjligt, allt efter individuella behov. Ju mer kunskap och information patienten får om sitt tillstånd desto bättre går det oftast för patienten. I behandlingsarsenalen finns det olika sorters mediciner som kan minska symptom, t ex mediciner som lindrar smärtor, som reglerar avföringskonsistens och hur många avföringar man har per dag. En annan viktig del i behandlingen är kostbehandling, där FODMAP idag är det som oftast rekommenderas. Det finns också bra vetenskapligt stöd för att en strukturerad patientutbildning i grupp, sk IBS skola, ger bra och varaktiga resultat. I vår IBS skola, som vi driver i samarbete med Belly Balance, ligger tyngdpunkten på att öka patienternas kunskap, på kostbehandling och att ge patienten en djupare insikt om kopplingen mellan hjärna och tarm.

Framåt, vad ser du som kommande behandlingar?

De forskas som sagt en hel del inom området och jag är övertygad att man i framtiden bättre kommer att kunna identifiera undergrupper av patienter där man är säker på, och mer exakt kommer att kunna säga, vilken störning i funktionen som orsakar besvären. Detta ger också förutsättningar att ta fram mer specifika läkemedel för att lindra symptom eller t o m bota vissa patienter. Ett annat område där jag tror att vi kommer att se en spännande utveckling är inom är kostens betydelse för utveckling av symptom och besvär hos en hel del patienter. Vi har idag väldigt begränsade diagnostiska metoder för att ta reda på hur mag-tarmkanalen reagerar på olika födoämnen och eventuellt orsakar störningar i funktionen hos olika individer.

Avföringstransplantation pratas det mycket om, hjälper det vid IBS?

Även inom detta område forskas det intensivt. En nyligen publicerad sammanställning av studier där man under kontrollerade former testat avföringstransplantation hos patienter med IBS kunde inte visa att denna behandlingsform påverkade tillståndet positivt. Man måste förstå att avföringstransplantation inte är någon enkel eller trivial behandling. Den är således inte en godkänd för behandling av IBS eller andra funktionella mag-tarmsjukdomar.

Varför blir man förstoppad?

Förstoppning kan både vara av tillfällig och kronisk karaktär. För det första är det viktigt att ta reda på vad patienten menar med ”förstoppning”. Jag upplever att patienter kan ha egna definitioner på vad förstoppning egentligen är. Förstoppning definieras vanligen som att man har färre än 3 avföringar per vecka. Tillfälliga perioder av förstoppning kan oftast kopplas till livsstilsrelaterade orsaker. Det kan handla om för lite motion, brist på fibrer och vätska eller oregelbundna toalettvanor. Förstoppning av kronisk karaktär kan ha en organisk eller funktionell orsak. Vissa personer får kronisk förstoppning pga att passagen genom tjocktarmen sker långsammare än normalt. Det kan i sin tur bero på minskat antal framåtdrivande kontraktioner eller ineffektiv motorik. Ibland kan förstoppningen vara sekundär till medicinering. T.ex. så kan opiater och antidepressiva bidra till förstoppning.

Varför får man diarré?

Med diarré menas vanligen att man har fler än 3 avföringar per dygn och att avföringen har lös konsistens. Diarré kan precis som förstoppning vara både tillfällig och då av organiska eller av funktionell karaktär. Diarré kan uppkomma av en rad olika orsaker så som magtarminfektion, antibiotikabehandling, glutenintolerans eller inflammation i tarmen.  Även problem med bukspottskörteln, sköldkörteln och andra bakomliggande sjukdomar eller läkemedel kan ge diarrébesvär. Diarré bedöms som funktionell om utredningen inte ger hållpunkter för att en specifik bakomliggande organisk åkomma orsakar besvären.